Nu äntligen!

Nu är vi i oslo! tjohoo!

Ojoj jag har aldrig sett pernilla så skräckslagen¨, jag har aldrig hört henne panikskratta så mycket heller.. Det är lungt vi lever..MEN

Att ta sig till Lillen och lägenheten där han bor var lättare sagt än gjort. Vi trodde vi skulle fixa det hur lätt som helst. Vi hade ju GPS:en med oss. Vi knappa in adressen på gps:en och började köra. So far so good. När vi kört i ca: 45 min och rimligen borde vara framme, så säger gps:en helt plötsligt att vi är framme vid slutdestinationen. Då befinner vi oss ute på en relativt stor väg. Vi är alltså allt annat än framme.

Vi vet inte vart vi är eller vart vi ska åka nu. Ringer Lillen för att få lite råd på vart vi ska åka. Får en ny adress att knappa in. Vi åker vidare. Efter lite körning så hamnar vi på en gata mitt inne i Oslo och blir "jagade" av en trikk. Lite lätt panikslagna svänger vi åt sidan för att släppa förbi trikken, tar ett djupt andetag och kör sedan vidare.
Känns som att vi kör gata upp och gata ner genom halva Oslo, men utan att hitta dit vi ska. GPS:en har vi rådissat vid det här laget. Nu är det telefonguidning av Lillen som gäller. Han sitter hemma vid datorn och kollar kartan och dirigerar oss. När vi precis är på väg att lämna centrum så råkar vi köra lite fel och hamnar på en väg enbart för trikken, och naturligtvis kommer det en trikk. Vi backar tillbaka och trikken fick så snällt stå och vänta tills vi backat klart. Chauffören log glatt åt oss.

Sedan gick det faktiskt helsmidigt att komma rätt. När vi kommer in på rätt gata säger Lillen åt oss att parkera så fort vi bara ser en ledig parkering. Sagt och gjort. Rätt utanför Det Norske Samlaget blev det. Lillen kom och mötte oss ute vid bilen och hjälpte till att bära upp lite grejer till lägenheten. Och här är vi nu.